Förlossningsberättelse!

Allt började natten till Torsdag (ca 03:00 tiden), jag vaknade av en riktig hemsk molnande värk som strålade från ryggen fram till magen, försöker somna om men det är ju helt lönlöst så ligger och vrider och vänder mig i ca 1 timme innan jag ger upp.
Går då ner för att värma en värmekudde och går och lägger mig på soffan och hoppas att detta ska hjälpa.
När värmen på kudden försvann så gick jag ner för att käka frukost, fortfarande ont i rygg och mage, ibland ondare än annars.
Försöker att inte tänka på det, så käka min frukost, lyssnar på musik och försöker att inte väcka de andra i huset.

6:30 går jag på toa för jag blev akut nödig helt eneklt, då lossnade slemproppen helt, och blod var det i den också. (Min slempropp och lossnat lite till och från i över en vecka då).
Och när jag reser mig upp så får jag helt plötsligt ännu ondare så jag bestämmer mig för att ringa till förlossningen för att rådfråga lite om vad jag skulle göra.

Jag var bombsäker på att dom på förlossningen skulle säga något i stil med att jag ska ta en varm dusch eller lägga mig och vila och se hur det utvecklas.
Men icke sa nicke, dom ville att jag skulle komma in på kontroll men det fanns bara ett problem..

Det var fullt i Kristianstad, eller knökafullt som hon på förlossningen sa.
Hon jag pratade med i telefonen gick iväg för att prata med de andra som jobbade och se hur dom skulle lösa detta problem.

När jag hör hennes röst i telefonen igen så hör jag "Det finns gott om plats i Ystad så ni får åka dit".
Jag frågade henne ett par gånger om hon verkligen sa Ystad, för jag menar det ligger ju ändå en bit ifrån oss.
Men japp, Ystad var precis rätt ord hon sa..
Jag tackade för det trevliga samtalet typ och 07:15 springer jag upp för trappan och in i sovrummet till Alexander och säger "Upp och hoppa nu ska vi åka till förlossningen... I Ystad".

Medans han klär på sig och får i sig något i magen så tar jag och ringer hit mamma som får ta hand om Kevin och Albin.
När mamma kom hit så packade jag och Alexander in oss i bilen och for iväg mot Ystad.
 
09:09 skrivs vi in och dom undersöker mig för att se hur allt ligger till.
10:00 bestämmer vi att vi ska gå ut och gå lite och se ifall sammandragnigarna kan komma mer ofta.
Vi går till macken för att köpa lite dricka och något litet att äta innan vi går tillbaka till förlossningen.
 
14:30 så får vi en ny barnmorska, helt underbar person.
Hon förklarade allt som hände i minsta detalj så både jag och Alexander förstod vad dom gjorde.
Nu var värkarna betydligt starkare än vad dom var när jag kom in och jag låg runt på golvet och ålade för det gjorde så ont.
Dom började förbereda EDA som jag sedan får.
 
18:23 går vattnet och en stor sjö forsade ut.
21:25 kom de riktiga värkarna och jag kunde började krysta, allt gick fint och man kände verkligen hur bebisen huvud åkte längre och längre ner, rätt häftigt trots att det gjorde så sjukt ont.
Klockan 21:36 den 30 April 2015 kom äntligen en "liten" William på 4495 gram och 52 cm lång upp på mitt bröst och tårarna sprutade ut av lycka.
Tänk att efter nästan 12 timmar inne på förlossningen i Ystad så har vi äntligen fått vår andra underbara fina son och lyckan är total.

Jag var lite smått rädd för att åka till Ystad och föda barn då jag var helt inställd på att få föda i Kristianstad.
Men personalen på förlossningen/BB i Ystad var helt underbara och jag ångrar inte en sekund på att det var där vi fick föda vår andra son.
Ett stort och varmt tack till all fantastisk personal på förlossningen och BB i Ystad.
 
 
 
 

2 Dagar kvar!

Två dagar kvar till bf och jag har haft molnande värk sedan igår.
Dom gör inte så ont, ibland gör det ont, men det är inte så att man viker sig dubbel precis.
Men kan ju hoppas på att det är på G nu och det börjar närma sig.
Har ju haft ont till och från i över en vecka, samt att slemproppen har släppts lite varje dag över en veckas tid.

Idag är det ju dagen som jag har trott att bebisen ska komma ut på, vi får väl se om jag har rätt eller om jag sitter här imorgon med och har magen i vädret ;)

Jag sitter och tänker mycket på hur förlossningen kommer starta, kommer det vara hemska värkar så jag ligger på golvet och bölar för jag har så ont (så va det med Kevin, dom på förlossningen undrade vad jag höll på med) haha.
Eller kommer det vara så att vattnet går.
Det är ju så olika från person till person hur allt startar, min mammas förlossningar har t.ex. oftast startat med en molnande värk "mensvärk" och en jäkla värk i ryggen  (så har jag haft det sedan igår), vissa märker inte ens av att det är på g, utan helt plötsligt så går vattnet från ingen stans och man får åka in.
Man läser olika historior och hör på olika historior från folk om hur deras förlossningar startat, det är häfitgt på ett sätt att alla starta olika och det är aldrig sig likt.

Jag är iallafall sjukt spänd på hur det kommer starta för mig, Jag är inte direkt nervös precis, det skulle va att man är hemma för länge och kanske inte hinner in till förlossningen eller något.
Okej, lite nervös är jag väl kanske, för jag har inte ens packat Kevins väska, det är ju svårt, med tanke på att vi inte vet när det startar så vet jag inte riktigt vad jag ska packa ner till honom, tur att det är mormor han ska till och att vi nästan bor granne med henne så skulle vi glömma något viktigt så är det bara för dom att hämta det =)

Hejja dig bebis, vi längtar efter dig!
 

3 Dagar kvar!

Det är nu 3 dagar kvar tills lilla W är beräknad.
Jag längtar så att jag spricker.
Men något jag känner att jag måste ta upp och skriva av mig om är en sak som jag inte tror någon höggravid vill höra varje dag.
 
Jag är så trött på dessa frågor som om "Har bebisen kommit än?" "när kommer bebisen?"
1. Jag har fortfarande dagar kvar tills bf, varför börja tjata en vecka innan bebisen ens är beräknad till att komma.
Och skulle bebisen kommit så hade ju folk givetvis fått reda på detta.
Och det som stör mig mest är att oftast så är det de i släkten som frågar, och dom om några borde väl fatta att vi berättar när bebisen kommit..
2. bebisen kommer när den är redo, när den vill ut helt enkelt.
Hur ska jag som person och höggravid sitta och svara på en fråga som "när kommer bebisen?", ja hur fanken ska jag kunna veta det, jag kan liksom inte säga, "jo bebisen kommer den 30 April klockan 13:00".

Att som höggravid gå runt och ha ont varje dag, men inget händer, längtan är stor och dessutom få dom frågorna, då blir man liksom knäpp i huvdet.
Man vill liksom inget annat än att bebisen ska komma ut.
Det är väldigt känsligt att får sådana frågor.
 
Idag har jag ont, det är en konstig känsla i magen liksom.
I samband med detta mår jag illa, allt här hemma går fel och jag har redan bölat ett par gånger idag.
Jag har hela tiden sagt (sedan jag gjorde rul) att bebisen kommer den 29 April.
Vilket är imorgon, vi får väl se om jag har rätt om den saken eller ifall jag kommer gå över tiden =).
Magen har sjunkit rätt mycket iallafall och den hänger bara mer och mer för varje dag.
Låt tiden gå fort =)
 
 
 

39+0

Välkommen vecka 40!
Barnets totala längd är nu ca 48-52 cm och väger ca 3.39 kg i början av veckan och ca 3,56 kg vid veckans slut.
 
(Varning för mycket gnäll i detta inlägg,(har sagt att jag inte gillar att skriva gnällinlägg) men det är såhär jag mår nu och jag brukar ju skriva varje vecka hur min graviditetsvecka har varit, så varför sluta nu bara för att jag är lite mer gnällig just idag) ;)
 
Då säger vi välkommen till v.40 och det är endast 6 dagar kvar till bf.
Jag vet om att jag skriver det varje vecka men det är helt otroligt vad denna graviditeten har gått fort.
Visserligen så börjar dagarna bli segare nu och jag ska vara helt ärlig med och säga att jag mår inte alls bra.
Jag längtar verkligen efter att mini bestämmer sig för att komma ut.
Jag sover så otroligt dåligt på nätterna, jag är trött hela tiden och det känns inte som om jag har energi nog att kunna leka med Kevin, vilket gör att jag känner mig som en otroligt dålig mamma.
Jag vill kunna sitta på golvet inne på Kevins rum och bygga med hans klossar, köra med bilarna och göra allt det Kevin gillar att göra.
Men orkar bara sitta på golvet i ca 5 min och sen är jag helt död i kroppen, ryggen värker och jag får gå och sätta mig i soffan för att vila, vilket inte är alls kul..
 
I början på veckan så började slemproppen släppa, det kommer lite varje dag, och det är lite smått äckligt faktiskt ;).
Sedan i Torsdags så har jag haft hemska värkar till och från, den molnande värken släpper aldrig och ibland är den värre och ibland så är den "mild" eller hur man ska säga.
Idag är den därimot hemsk, sedan jag vaknade har jag haft kraftig "mensvärk" och jag känner mig inte alls pigg.
.
Något jag tycker är svårt är att veta hur man egentligen vet ifall det bara är falska värkar (förvärkar) eller det faktiskt är på riktigt, för man har ju hört olika historior om att folk har haft något som dom trodde var förvärkar men det har slutat med att det var riktigta värkar och dom hinner precis in till förlossningen innan bebisen är ute.
Tänk så går det så snabbt så man inte hinner in till förlossningen alls :P
 
Och sen något annat jag är sjukt trött på är allas kommentarer om hur stor mage jag har, hur tjock jag är och så skrattar dom och säger "hahaha du ser ut och spricka i vilken sekund som helst".
Japp jag är stor, jag kommer antaligen få en stor bebis, jag vet om att min mage har sjunkit och hänger över byxkanten.
Antagligen så menar dom väl inget illa, men som höggravid och känslig så är det faktiskt rätt lätt att ta åt sig och misstolka andras blickar.

Men nu är det inte lång tid kvar, jag hoppas fortfarande på en lite Aprilbebis, men den 1 Maj funkar också, tänk vad häftigt att föda på bf dagen. Det är ju bara ca 5 % som föder på bf dagen.
Trots att jag nu denna veckan som har varit börjat må dåligt så har jag haft en underbar graviditet och det är första gången under hela graviditeten jag mår dåligt (förutom de första veckorna jag mådde illa).
Så jag ska verkligen inte gnälla över en jobbig graviditet utan snarare så har min graviditet varit helt underbar.
Men nu är längtan efter lilla W så stor så jag spricker och vi har en storebror som tjatar så efter att få åka till Leo´s lekland, men vi har sagt att han snällt får vänta tills lillebror är ute. =)