1 år sedan!

Detta är jag för exakt 1 år sedan, 40+1 även om jag bara hade gått över tiden med 1 dag så kändes det som en hel evighet, prinsen som låg inne i magen hade visst inga planer på att komma ut, men han hade en plan om att skrämma upp sin mor totalt, och det var med att sluta röra sig, här ska vi inte visa mamma några tecken på att jag lever och finns.
Jag blev självklart lite smårädd då man varje morgon vaknar av en spark eller två, men inte denna morgon, vad hade hänt egentligen. 
Jag ringde självklart in till förlossningen och sa som det var, dom ville att vi skulle komma hem så det var bara att ringa hem sambon från jobb och sedan åka in till Kristianstad.

Kom in i ett förlossningsrum och dom kollade till mig, allt såg bra ut med lillprinsen och han rörde sig, men kanske bara hade blivit lite lat och inte orkat väcka mamma sin som han brukar, vad vet jag.
Men dom ville ändå ha kvar mig, det var lite fostervatten och dom ville hålla koll, så vi fick ligga inne på förlossningen i ca 1 timme, sen kom dom och sa att dom ville ha kvar oss, och att dom skulle sätta igång mig.

Exakt vid denna tiden, för exakt ett år sedan, jag har bilden framför mig, jag var så rastlös, ville bara att ut min lilla gosse, låg i en sjukhussäng och trängdes tillsammans med sambon, att vi båda fick plats i den så tjock jag var då är ett under, och där låg jag med en flaska cocacola och en påse påskägg och blev ännu större ;).

Att ligga inne på BB och vänta på något som man verkligen vill ska komma känns som en evighet, det finns ju inte så mycket att göra än att bara vänta, Jag hade med mig min bok, men fick verkligen ingen ro till att läsa, vi hade tv på rummet, men inte fanns det något bra på den.
Ville bara att tiden skulle rulla på snabbt som ögat.
Vem visste när min gosse skulle bestämma sig för att komma ut.
Så där kunde vi ligga med näsan i vädret och bara vänta och vänta och gå varandra på nerverna.

Men inte ville någon liten prins komma ut varken den 8 April då han var beräknad eller den 9 April då vi åkte in på kontroll, det var liksom bara att vänta.
 
Folk säger att man glömmer förlossningar så fort, men jag har inte glömt någonting, jag kan se allt framför mig, kanske inte allt i detalj men det kanske krävs längre tid till att glömma, och smärtan har jag ju verkligen inte heller glömt än, inte smärtan innan, under eller efter, smärtan efter var nog värst, trots att smärtan under förlossningen också var hemsk.
 
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge eller vad det nu heter.
Imorgon är det exakt ett år sedan han kom till världen, och hur det gick till, det lär jag ta imorgon, för jag minns det ändå så väl.
 

Skaffa fler barn!?

När folk fråga mig om hur förlossningen va, och jafg svarar att den var rätt hemsk, så menar jag liksom inte hemskhemsk, det hemska började liksom på slutet när han nästan va ute.
Jag berättar om hur förlossningen gick till, att han fastnade med axeln och så vidare. Då tittar dom på mig med öppen mun och bara "åhh nej".

Jag hade det jobbigt innan förlossningen, hade inte sovit så bra på 3 dygn, värkarna natten innan lillkillen kom var hemska, jag kunde inte slappna av, det gjorde saken värre, jag fick inte igång andningsarbetet till 100% och dom fick visa mig flera gånger hur jag skulle andas och ta det lugnt, men lätt att göra det när det gör så ont, fick ryggbedövning och allt blev så mycke lättare, när värkarna började på riktigt och det var dags för honom att komma ut så gjorde ingenting ont, kändes liksom bara lite obehagligt, kändes som om han skulle dela på sig och ena delen kom ut från baken och andra delen kom ut där fram. Det var liksom obehagligt att det tryckte på så mycket där bak som det gjorde. 

Allt gick bra fram till axlarna, då fastande han, och det gjorde sjukt j*vla ont, med två bm som trycker på min mage, två läkare drar i min son, gjorde så ont så jag tror jag skrämde upp hela förlossningen med mitt skrik. När han väl kom ut så kändes det bra, vilken lättnad tänkte jag, men icke sa nicke, då springer dom iväg med min son utan jag får veta vart  dom tar vägen, då visade det sig att han inte andades, herrejisses, där kunde jag förlora min vackra son, men stark som han va så började han andas av sig själv och fick komma in och lägga sig på mitt bröst, min vacka finaste lilla Kevin, så lycklig jag va denna stund när jag fick dig på mitt bröst.
 
Många säger att man glömmer smärtan fort och förlossningen, men nu är det 2 månader och 10 dagar sedan Kevin kom och jag tänker fortfarande på förlossningen och smärtan. 
 
Nu får jag ofta frågan " vill du ha mer barn när förlossningen gick som den gick?"
Och den frågan ska jag svara på nu.

Ja jag vill ha fler barn, jag längtar till jag ska bli gravid igen, tills jag ska få föda barn igen och ligga på förlossningen, det är så sjukt häftigt att föda barn, en härlig känsla på något sätt, jag vill helt klart ha fler barn, ingen förlossning är sig lik och jag längtar efter att få se hur min nästa förlossning kommer bli :)
 
 

Mammasamtal!

Var ju nere i byn innan på mammasamtal på BVC. Det gick rätt fort, man skulle svara på några frågor. Och anledningen till att man går på ett sånt samtal är för att hitta dom mammor som hamnat i förlossningsdepression. Jag är inte en av dom iallafall :-) Nu ska vi starta storstädningen och sen blir det grillat, ska även hinna träna innan lets dance finalen :)

Mot Fl!

Efter knappt någon sömn inatt, knappt inga rörelser från liten, en massa värk både fram och bak i kroppen så ringde jag nu förlossningen och fick sen tid för att komma in och bland annat kolla så liten i magen mår bra. Förhoppningsvis så kan dom se ifall något är pågång för mig också, se ifall jag har öppnat mig och så. För jar menar det är väl ingen mening att behöva gå hemma och må dåligt dagarna in och dagarna ut. Mår dåligt på psykist och fysiskt. Inte okej liksom.
Jag vill ha ut min lilla skrutt och förhoppningsvis må bra igen, jag är så satans rädd över att få graviditetsdepression eller förlossningsdepression eftersom jag mår så pass dåligt nu. Och sånt är väl inget kul att ha.

Så nu vänta på att sambon ska komma hem från jobbet (fick ringa hem honom) och sen ska vi åka in till kristianstad för kontroll. 
 
Skriver något så fort jag vet hur allt ligger till, skriver jag inget mer idag så kanske det har satts igång, eller så har något annat hänt. Håll ut =)