Skaffa fler barn!?
När folk fråga mig om hur förlossningen va, och jafg svarar att den var rätt hemsk, så menar jag liksom inte hemskhemsk, det hemska började liksom på slutet när han nästan va ute.
Jag berättar om hur förlossningen gick till, att han fastnade med axeln och så vidare. Då tittar dom på mig med öppen mun och bara "åhh nej".
Jag hade det jobbigt innan förlossningen, hade inte sovit så bra på 3 dygn, värkarna natten innan lillkillen kom var hemska, jag kunde inte slappna av, det gjorde saken värre, jag fick inte igång andningsarbetet till 100% och dom fick visa mig flera gånger hur jag skulle andas och ta det lugnt, men lätt att göra det när det gör så ont, fick ryggbedövning och allt blev så mycke lättare, när värkarna började på riktigt och det var dags för honom att komma ut så gjorde ingenting ont, kändes liksom bara lite obehagligt, kändes som om han skulle dela på sig och ena delen kom ut från baken och andra delen kom ut där fram. Det var liksom obehagligt att det tryckte på så mycket där bak som det gjorde.
Allt gick bra fram till axlarna, då fastande han, och det gjorde sjukt j*vla ont, med två bm som trycker på min mage, två läkare drar i min son, gjorde så ont så jag tror jag skrämde upp hela förlossningen med mitt skrik. När han väl kom ut så kändes det bra, vilken lättnad tänkte jag, men icke sa nicke, då springer dom iväg med min son utan jag får veta vart dom tar vägen, då visade det sig att han inte andades, herrejisses, där kunde jag förlora min vackra son, men stark som han va så började han andas av sig själv och fick komma in och lägga sig på mitt bröst, min vacka finaste lilla Kevin, så lycklig jag va denna stund när jag fick dig på mitt bröst.
Jag berättar om hur förlossningen gick till, att han fastnade med axeln och så vidare. Då tittar dom på mig med öppen mun och bara "åhh nej".
Jag hade det jobbigt innan förlossningen, hade inte sovit så bra på 3 dygn, värkarna natten innan lillkillen kom var hemska, jag kunde inte slappna av, det gjorde saken värre, jag fick inte igång andningsarbetet till 100% och dom fick visa mig flera gånger hur jag skulle andas och ta det lugnt, men lätt att göra det när det gör så ont, fick ryggbedövning och allt blev så mycke lättare, när värkarna började på riktigt och det var dags för honom att komma ut så gjorde ingenting ont, kändes liksom bara lite obehagligt, kändes som om han skulle dela på sig och ena delen kom ut från baken och andra delen kom ut där fram. Det var liksom obehagligt att det tryckte på så mycket där bak som det gjorde.
Allt gick bra fram till axlarna, då fastande han, och det gjorde sjukt j*vla ont, med två bm som trycker på min mage, två läkare drar i min son, gjorde så ont så jag tror jag skrämde upp hela förlossningen med mitt skrik. När han väl kom ut så kändes det bra, vilken lättnad tänkte jag, men icke sa nicke, då springer dom iväg med min son utan jag får veta vart dom tar vägen, då visade det sig att han inte andades, herrejisses, där kunde jag förlora min vackra son, men stark som han va så började han andas av sig själv och fick komma in och lägga sig på mitt bröst, min vacka finaste lilla Kevin, så lycklig jag va denna stund när jag fick dig på mitt bröst.
Många säger att man glömmer smärtan fort och förlossningen, men nu är det 2 månader och 10 dagar sedan Kevin kom och jag tänker fortfarande på förlossningen och smärtan.
Nu får jag ofta frågan " vill du ha mer barn när förlossningen gick som den gick?"
Och den frågan ska jag svara på nu.
Och den frågan ska jag svara på nu.
Ja jag vill ha fler barn, jag längtar till jag ska bli gravid igen, tills jag ska få föda barn igen och ligga på förlossningen, det är så sjukt häftigt att föda barn, en härlig känsla på något sätt, jag vill helt klart ha fler barn, ingen förlossning är sig lik och jag längtar efter att få se hur min nästa förlossning kommer bli :)
Härlig text. Inte att du hade så ont men att du insett att nästa förlossning troligtvis inte kommer att göra så ont och att du vill ha fler barn. Lycka till med din fina lilla familj. :) <3